Yonilingam

Svarta får!

2010-01-25T09:49:00.001-08:00

Ibland får man för sig saker... som att man är familjens svarta får. Jag känner många som tror att de är det. Jag själv har till exempel tänkt och trott under många, många år att jag är det. Och det kanske med rätta. Jag liknare dem inte till sättet, i tanken, i levnadssätt, religion. Ja, listan skulle kunna göras hur lång som helst.

Fast jag är så trött på den där fårrollen! Den är mesig och sitter illa på kroppen. Därför har jag nu bestämt mig för att jag är familjens svarta varg! Mycket mer dymansikt, kraftfullt och dessutom en medlem i klanen, fast annorlunda, olika. Svarta vargar anses vara extra speciella; själv inbillar jag mig att de är precis som jag. Så nu är jag en svart varg.

Jag tassar i nya tassemarker och det är spännande. Jag har vaksamma ögon och är kompromisslös. Jag talar om när något inte passar. Och jag rör mig. Hela tiden.

Segt

2009-12-25T01:05:00.000-08:00

Jag har bara tyckt att blogg är så trist ett tag. Inget att säga, det har inte ens varit roligt att läsa mina vänners och andra bloggar som jag verkligen uppskattat att läsa. Uttråkat har jag skrollat med musen, upp och ner, ner och upp. Jag har inga planer, jag har inga mål.
Trodde jag.

I måndags var det midvintersolståndet. Alla hednavänner hoppade runt av upphetsning, hade planer, planer jag egentligen inte trodde på (hos en del). Det lät bra, men var inte förankrat i verkligheten.

Så jag gjorde inga planer, jag förberedde mig inte, utan struntade fullständigt i det. Ville inte!

Och så kom kvällen, med brasa både ute och inne. Men god dricka, med tända ljus, rökelse, kort och runor. Mycket stilla. Så stilla.

Jag drog en mycket speciell runa, jag klarade nästan inte av det, kände tyngd, kände krav, blev ledsen. Riktigt ledsen.

Och drömde starka drömmar på natten. De är fortfarande alldeles kristllklara och tydliga. Jag lever i efterdyningarna av dem och jag lever med den runan. Det kommer inte att bli lätt, men jag är inte så tyngd längre. Jag är stark - men tillåter mig att vara skör.

Ska bli skönt att skriva nu, att få vara bland mina ord ett tag. Jag ska resa inåt denna ledighet. Längre än jag tillåtit mig på mycket länge.

Vatten

2009-11-22T04:51:00.000-08:00

Vakna vaket vatten

Vaket vatten väver

Väva vatten vaket

Vatten vävet vaket

Vakna vävar vatten

Vatten vaket väver

Nornekraft - nornetid

urvatten URvatten urvatten

Nifelheim Muspelheim

Ginnungagap

Omöjligt!

2009-11-05T10:34:00.000-08:00

Förra helgen lärde jag mig massor. Ni vet hur det kan vara när man försöker anpassa sig. Jag var i sällskap med de jag älskar.

Och plötsligt slog det mig att det jag gör inte är jag, att jag gör något som jag vill, men ändå inte kan delta i, samtidigt som jag inte vill göra någon besviken eller förstöra för någon eller några.

Det går naturligtvis åt helvete.

För mig.

Alla jobbiga saker som mitt autonoma nervsystem kan ge mig infinner sig och jag flyr. Flyr från det jag i stunden inte kan påverka.

Efter ett tag förstår jag att jag inte flytt, utan att jag räddat mig själv ifrån något. Det har jag vänt och tänkt på hela veckan. Fått ihop mina delar och sett sammanhang.

Nu vet jag att det är omöjligt med vissa kompromisser, mitt system och min själ klarar inte det.

Så därför valde jag den här bilden. Jag skiter i om jag är opassande och säger och gör fel saker.

Jag är jag.

Och det är slut på att formera sig för största möjliga konsensus.

Jag är verkligen kärringen mot strömmen.

Idé!

2009-10-28T07:11:00.001-07:00

Men titta så underbar! En riktig ormgudinneklännig! Tänk att sy och bära! Wowowowowow...

Fast jag skulle vilja ha den i en annan färg, röd eller blå eller grön...

Åh vad jag blev inspirerad till kreativitet.

En ny tid...

2009-10-10T21:52:00.001-07:00

Vare sig vi vill se det eller inte, så har vi passerat en brytning.

Vi kan gilla det eller inte, spelar ingen roll.

Hur som helst är det dags att välja, välja och resa sig. Resa sig på olika plan och stå.

Stå stadigt.

Jag gör det.

Gör du?

Äppelfest!

2009-09-23T10:17:00.000-07:00

Åhhh, vad pyttig bilden blev!

Höstdagjämning - helt fantastisk äppelfest med plantering av kärnor (icke hybrider, ursprungsäpplen från 1800-talet som GÅR att sätta på kärnor!!) och vi åt äppelkaka och ett mycket oväntat besök!

Jag skulle vilja slå ett slag för "svenska" namn på högtiderna. Mabon säger inte mig ett smack, jag kan inte relatera till namnet alls.

Men äppelfest - JA! Kan inte ni som läser kommentera och skicka in till mig vad ni kallar högtiderna, om ni har namn på dem.

Stackars...

2009-09-19T02:05:00.001-07:00

Det är inte ofta som jag ynkar med någon, men Anna Anka (namnet!) är någon som jag bara beklagar. Stackars henne! Tyck synd om henne alla! Hon gör allt för att vara där hon är; operar sig, svälter sig, sminkar sig, tränar och dekorerar som en besatt! Levererar avsugningar och knull och ungar. OCh ändå... ensam, oälskad och utan kontakt med sin kvinnliga kraft.

Snacka om att gråta vid de av städerskan nyputsade speglarna med pillerburk i handen.
Stackars! Så synd och så förspillt! Stackars!

Jag är oändligt glad att jag inte behöver byta, jag är så tacksam. Tack!

Kvinnofest

2009-09-09T10:48:00.000-07:00

Jaa...långt inlägg var begärt om kvinnofest!

Och ja, nog kan jag skriva lite om hur jag/vi tänkt. Nu är det inte min dotter, jag har inga döttrar så jag kan tänka mig att detta är min bild som troligtvis kommer att ändras en del.

Just nu känns det som att den här initiering till att vara kvinna har två delar, den ena mer lättsam, den andra mer allvarlig.

Någon här som läst Det röda tältet av Diana Diamant eller ngt liknande? Hur som helst, det är en ganska språkligt sätt dålig bok, men alldeles förtjusande då det gäller att beskriva kvinnosamvaron under menstruationen. I nomadstammen menstruerar alla kvinnor samtidigt, vilket får till följd att de beger sig gemensamt till det röda tältet. Där väntar varma brasor, väldoftande oljor, goda honungskakor och sött vin. De pratar, skvallrar, gnabbas och flätar håret på varandra. De masserar och smörjer, sjunger och berättar, äter gott och sover länge.

Nåde den som råkar störa! Eller tjuvlyssna! En helt fredad plats under blödningen, fri från ansvar, tid för reflektion.

När blödningarna upphört beger de sig ut i världen igen.

Detta är något att sträva efter.

Ofta har jag kört på som vanligt när jag har mens, tar en värktablett osv. Det gör jag inte längre. Är jag för trött sjukskriver jag mig, det kostar 1000:-, men mina menstruationer är här och nu. Det är NU jag behöver vila. Lättast är det om det är helg. Jag bor med fyra män, söner och man inberäknat och de vet vid det här laget vad som gäller.

Jag vill vara ifred, tända ljus och rökelse, bädda ner mig med mitt röda täcke, se på bra filmer och äta god mat.

De servar mig med detta och jag tackar dem för det. Jag sover länge, har ofta starka drömmar. Och kroppen säger verkligen, var i detta.

Jag offrar mitt månblod för olika ändamål och ju mer jag gör det, desto kraftfullare blir det.

Detta är något som vi vill förmedla.

Vi har tänkt att som ett första steg berätta om gamla kvinnotraditioner kring menstruationen, ungefär som man gör i det röda tältet.

Men hur skapar man ett rött tält idag?

Planen i dagsläget är att vi ska vara ett lagom stort kvinnogäng som åker iväg på ett spa eller en herrgård, där vi kan göra detta, samtidigt som vi försöker eftersträva det röda tältet så mycket som möjligt.

Vi tänker oss att vi bastar, badar badtunna under stjärnorna, får massage, dricker och äter gott. Denna samvaro sker till stor del i avklätt läge, bara kvinnokroppar, avskilt från andra.

Sedan har vi tänkt oss att var och en i cirkel får berätta om sina upplevelser av menstruationen och berätta för den unga kvinnan om sina erfarenhet. Vi vet ju inte om hon vågar fråga en massa, men man kan vara ganska säker att det kommer bli många starka och vackra historier.

Jag har också tänkt att man skulle kunna berätta sagor, varför inte ta någon ifrån boken Kvinnor som slår följe med vargarna?

Detta ska pågå i minst två dagar kan tilläggas.

Andra saker som jag tänkt är rituellt vävande i cirkel och att man gör hantverk, kvinnofigurer i lera eller likande.

Jag tänker mig någon form av ceremoniell invigningsrit, gärna i fullmånesken, facklor, kvinnor i vackra starka färger, brinnande eld, trummor.

Där inviger man henne i den nya fasen som påbörjats och jag tänker mig att vi alla har genomtänkta gåvor för att fira denna stora dag.

Jag som håller på en del med musik skulle kunna tänka mig att göra en sång som är för henne, bara hennes sång.

Jag tänker mig fest efter ceremonin med plockmat, vin, virvlande dans och glädje. Kanske att man målat runor eller symboler på olika ställen på kroppen? (Fast det var något jag kom på nu, inte alls planerat!)

Inspireras!

2009-09-06T12:23:00.000-07:00

www.mudgirls.ca

Åhhhhhh!

2009-09-06T08:48:00.000-07:00

Jag har läst igenom min blogg och ni som läser den måste väl ibland undra om jag är en notorisk manshatare, alternativt att jag bara tänker på kvinnliga könsorgan hela dagarna.

Inget är rätt.

Däremot så finner jag kvinnor mer intressanta än män. Åh det får man kanske inte tycka, men jag gör det iallafall. Tendensiöst!

Kvinnor blöder, följer månens rytm, står i samklang med energier. Ja, jag vet att män också gör det, men det finns en påtaglig cyklisk närvaro i kvinnors liv som inte kan förnekas.

Alltså gör jag inte det.

Jag fördjupar mig i det, talar med andra kvinnor, skapar och sjunger för fullmånen, och i det finns det inga män. Förutom min man, men han är inte alltid där utan mer finns för att samtala efter det att det hänt saker.

Och han är inte en syster, utan en själsfrände, men på ett annat sätt.

Jag längtar efter alla mina utspridda systrar i väven, jag vill vara er nära, jag vill att ni kommer hit och sjunger och väver! Eller så kommer jag till er! Jag längtar efter det samhälle som beskrivs i boken Svärdet & Bägaren. Partnerskapssamhället, inte matriarkat, inte patriarkat, utan partnerskap. Har du inte läst den, gör det och en ny värld öpnnar sig.

Och detta med min envisa vana att visa kvinnokön.

För att det är vackert.

För att bejaka.

För att njuta.

För att visa.

För att känna.

För att vara.

För att tillåta.

Mer fria kvinnor som mentruerar på jorden! Vackra, stolta! Mödrar som lär döttrar och andra unga kvinnor kärlekens mysterier och krumbukter, som delar med sig och som delar. Wow! En av mina bästa vänners dotter kommer snart att börja menstruera och vi är redan i färd med att planera hennes kvinnofest, hennes initiering att en ny fas i hennes liv börjar.

Det är så inspirerande. Alla borde få en sådan fest!

Stiltje

2009-08-31T08:18:00.000-07:00

Det har varit stiltje på bloggen, det har liksom inte infunnit sig något att berätta, något som passat, något som jag velat dela.
Det är en ny känsla.

Snarare ville jag gå undan, gå innåt, se och känna.
Inte blotta, utan dölja, se det fördolda och låta det vara det.

Men nu är en ny tid.
Jag har återvänt.

Avskrift! SvD

2009-08-02T05:57:00.000-07:00

Avskrift, jag vet! Men det var så bra skrivet och får på så sätt en fortsättning av mina tidigare inlägg om bin och humlor! Tvära kast på bloggen. Aborter ena dagen och fjärilar den andra!
Men jag tycker att allt hör samman.

Tack föresten för spännande åsikter om abort mina vänner. Jag håller med er båda, till viss del såklart. Jag tycker inte att en graviditet i 15-års åldern är en sådan stor katastrof - om det är det man vill! Vi ska dock inte förminska de skäl som man anger för abort, ingen annan kan bestämma vad som är rätt beslut - bara individen.

Men om vi menar att vi vill förändra för kvinnor och göra det lättare för kvinnor att föda de barn de vill ha - ja då ser jag ett helt annat samhälle. Jag ser det partnerskapssamhälle som Riane Rielser beskriver i Bägaren & Svärdet.

Och dit är det långt... tyvärr.

Idag firar Naturskyddsföreningen Ängens dag runt om i Sverige. Genom att samlas på platser runt om i Sverige och slå och hålla ängsmarken öppen vill man uppmärksamma hur viktiga ängarna är för den biologiska mångfalden.

Enligt föreningen återstår idag bara små fragment av de cirka en miljon blomstrande ängar som fanns i Sverige i början av 1900-talet. ”Vi slåss för ängens överlevnad”, skriver generalsekreteraren Svante Axelsson i ett pressmeddelande.

Orsaken till ängarnas tillbakagång är framförallt att jord- och skogsbrukslandskapet har blivit mer monotont och likriktad.

Landskapsmosaiken har försvunnit och det drabbar inte minst fjärilarna. Enligt nya rapporter är nästan hälften av fjärilsarterna i södra Sverige på väg att försvinna.
–Nästan alla dagfjärilar i södra Sverige är hotade. Problemet är att värdväxterna försvinner för larverna när ängarna försvinner. Till slut har de ingenting att äta, säger biologen Lars-Åke Janzon.
Han menar att en promenad i skog och mark idag inte alls är lika färggrann som förr.
–Jag ser stora skillnader från när jag var ung, på 1960- och 70-talet. De enda som ökar är de lite tråkiga gräsfjärilarna som är bruna eller orangea. Gräs finns det ju gott om.

Nu varnar Naturskyddsföreningen för ett nytt hot, som skulle kunna innebära dödsstöten för flera svenska fjärilsarter. Enligt föreningen kan tolv procent av de ängar som finns kvar gå förlorade om ett förslag från jordbruksdepartementet går igenom. Förslaget innebär att endast gårdar över en viss areal ska kunna få EU-stöd. Det skulle drabba många ängar hårt, eftersom de ligger på gårdar med mindre areal än så.

Enligt Lars-Åke Janzon vore det bättre om insatser sattes in för att öka ängsarealen.
–Fjärilarna behöver lite större sammanhängande ängsmarker. Det bästa vore om man lät hagmarkerna skifta. Men en annan lösning vore att man slutade klippa i vägkanterna och diken. Där fanns det mycket fjärilar förr, nu återstår ofta bara en steril gräsöken.
Förutom att vara vackra så spelar fjärilarna också en roll som pollinerare.
–Men det är svårt att lägga in nyttoaspekter på dem. De har funnits längre än vi och har sin rätt att få finnas till, säger Lars-Åke Janzon

Gräv inte i det som är mitt!

2009-07-18T21:36:00.001-07:00

Varför behövs ett nationellt abortregister? Vi blir ständigt övervakade, registrerade, iakttagna, kontrollerade...

Varför måste även det kvinnliga könet registreras in i minsta detali i samhällets tjänst? Eller som KD-kvinnan Catherine Påhlsson säger:

- Register väcker alltid lite olustkänslor, men jag tycker absolut att idén är värd att pröva. Vi har länge undrat varför vi inte klarar av att förebygga aborter, och får vi reda på lite mer om orsakerna kanske vi kan rikta arbetet på ett klokare sätt.

Tack Catherine, men du har missat en sak, allt kan inte förebyggas.

Om vi ska leva här kommer vi att göra misstag, omvärdera, gå en annan väg än vad vi tidigare trott.

Det kallas livet.

Och i livet ingår sorg, sorg över att inte vilja ha barn, att graviditeter inte passar av olika skäl. Beslutet behöver inte ens tas i sorg, det kan vara ett mycket rationellt beslut, som på intet sätt behöver redogöras för i ett samhällsperspektiv. Det är bara något som rör mig. Mig och mitt kön, mig och min korpp, mig och min vilja.

Jag vill inte ha kristdemokratiska kontrollapparater mellan mina ben, lika lite som jag vill redogöra för dem i ett kristet register!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5532249.ab

Att vara tydlig

2009-07-05T08:28:00.000-07:00

Jag inbillar mig att jag är en tydlig människa, att jag säger till, säger ifrån och inte låter någon sätta sig på mig. Det är skönt att tro det, men verkligheten är inte riktigt så enkel. Jag fick erfara det den gångna veckan. I värmen stod jag och diskuterade en fråga som en äldra man och jag tyckte totalt olika om. Det visade sig senare att vi tyckte olika om precis allt.

När jag växte upp fick jag lära mig att man skulle visa respekt för äldre. Visst är det trevligt med artiga ungdomar, men jag har fortfarande problem med att säga ifrån till äldre.

Den här mannen malde hur länge som helst och när det då blev min tur att bemöta hans argument, så sa han helt fräckt att "han inte ville prata med mig överhuvudtaget!"

Men då blev jag ARG. Jag sa för första gången i mitt liv emot en äldre människa, jag upplyste honom om hur otrevlig han var, hur jag hade lyssnat på honom och att han skulle vara så god att lyssna på mig! Hela tiden när jag talade så avbröt han mig, så att jag fick påminna honom om hur oförskämd han var.

Han var en sånn där typ som var van vid att få sin vilja igenom.

Jag gick segrande ur ordväxlingen.

Samtidigt så påmindes jag om hur otydliga vi kan vara ibland och hur mycket enklare det blir om vi talar om för varandra vad vi menar och vill, utan för den skull att vi blir brutala eller sårande.

Jag älskar den här bilden! Den är tydlig, kraftfull och härlig. Ingen liten mesbobba har varit förebild.

Visa vem man är...

2009-06-23T12:31:00.001-07:00

När man bloggar så kan det vara så att man blottar sig en aningens för mycket. Det kan vara så att man säger något som är extremt sårande för någon närstående som man känner, som man har en personlig relation till.

Vilket ansvar har man för sin text?

Är det ok att bara vräka ur sig sina sanningar, sina tydliga bilder och sammanhang och bara låta dem som läser köpa det man säger eller skita i det?

Vad är skillnaden med att överväget säga något privat eller att basunera ut det via internet?

Håller vi på att bli distanslösa? Urskiljningslösa?
Eller är vi bara totalt självupptagna och mindre kollektiva varelser än vi någonsin tidigare varit?

Eller är egots behov det viktigaste, mitt ego, mina tankar, mitt liv?
Jag gör, jag tänker, jag vill, mina behov, min tillfredsställelse.

Planeten har en kärna, men utan samklang, samlevande, samförstånd kan inte jämnvikt eller balans råda. Det blir störningar, rubbningar och disharmoni. Jag känner att det finns en hel del av den, men jag vill inte ha den i mitt liv.
Därför väljer jag medvetet bort det som inte är medkänsla, tillsammans och balans. OCh med balans menar jag inte den egna privata, utan den balans jag håller med omvärlden. I båda världarna.

Därför kommer jag att gå genom skogarna, sjunga fram alla väsen och bada med det som finns på botten av sjön för att se om balans kan upprättas.

Balans finns aldrig bara hos en enskild, hur gärna man än kan vilja det, balans är allting och allas moder.

Kalevala

2009-06-14T00:09:00.001-07:00

Jag är så såld just nu på det finska nationaleposet Kalevala, framförallt på bilderna kring det. Det slår an en sträng hos mig och får mina fantasi att ta glädjeskutt.

Kalevala är ett finskt nationalepos. Det är en hjältedikt i 50 sånger, skrivet på versformen kalevalameter eller finsk runometer, som kännetecknas av allitterationer och särskild rytm. Texterna är upptecknade muntliga berättelser i versform.

Den finska folkdiktningen består av "runor", (finska runo, plur. runot, ett ord av skandinavisk upprinnelse) utgörs av ballader med historiskt eller religiöst innehåll, episka eller halvepiska skildringar av sagohjältars gärningar, lyriska dikter, besvärjelser (loitsuja, av kristet ursprung), bröllopssånger m. m., allt avfattat på runometer, samt med annan meter visor av mera skämtsamt innehåll (rekilauluja), klagan över den döde (itkuja) och visor av modern art och form. (Wikipedia)

Just nu visad några av dessa undersköna tavlaor på Norrköpings konsthall, jag kommer troligtvis att bege mig dit för att njuta.

Igår storstädade jag ånyo min trådgård och högg ner gamla döda trän, ränsade syrén och eldade. Jag kan tala om att färsk syrén som man eldar doftar som en enorm rökelse. Doften har dröjt sig kvar hos mig trots dusch.

Jag vaknade med klara tankar och med en uppgift.

Skön söndag önskar jag dig.

Nuet

2009-06-06T04:50:00.000-07:00

Jag är så oerhört i nuet idag. Jag kan inte tänka en endaste minut framåt och hur det ska bli. Morgondagen finns inte. Våra kära bin har gett sig ut på en upptäcktsfärd, vilket medförde en massa jobb i flera timmar. Nu är de lyckligt tillbaka i kupan igen och maken sover nöjd och glad. Lååååånga snarkningar kan meddelas.

Jag har rensat ogräs, mentala sådana. Det är både bra och otrevlig. Men nödvändigt.

Visst är siktet inställt på fullmånen, men jag har ingen plan, ingen karta. Skönt.

Jag har bestämt mig för att gå in i grottan igen, se på det bortrensade, se på mig själv, ställa jobbiga frågor och ha förbannat kul. Alla kvinnor borde då och då gå in i grottan och genomgå transformation, precis som fjärilen måste vara puppa för att kunna flyga.

Skit i mors jävla dag!

2009-05-30T23:14:00.000-07:00

Varför skulle man ens bry sig om morsdag, som i de flesta fall handlar om att man får pruttilutter som köps för en billig penning och som man egentligen inte vill ha?

LÅT BLI!

Måste man nu göra som alla andra och fira, så låt då barnen beskriva en i positiva ordalag, alternativt ge bort egenplockade blommor och teckningar. Men SKIT i att köpa strunt!

I min lokaltidning kunde snälla barn skicka in bild på sin mamma med tillhörande foto för att fira mor på den stora dagen.
Jag ska plasta in ett utklipp som jag sparat. Det ska upp på kylskåpet som en evig påminnelse om jag glider in på fel spår i livet.

På fotot sitter en kvinna i en lättskött, men ack så tråkig frisyr. (Man får ha tråkiga frisyrer, jag är själv ingen stylad person, men i sammanhanget - ack så tragiskt!) Hon sitter utanför den vita mexitegelvillan med stora klumpiga foppatofflor och lutar sitt trötta huvud mot handen. Mungiporna hänger och hon ser skitsur ut.
Men nu kommer det värsta, den så kallade hyllningstexten ifrån tonårsdottern:

Jag vill hylla min mamma för att hon alltid tar hand om tvätt, lagar mat, städar och om hon inte är hemma så jobbar hon och nu planerar hon också till min konfiramation. Hon hinner aldrig göra något som är kul. Jag tycker att min mamma är värd en biljett till Diggiloo.

Jag blir så sorgsen! Jag vet att alla inte kan vara som jag eller som mina älskade vänner, men jag tycker att kvinnor som bara går in för att vara goda mammor, med höjdpunkter som Lasse jävla Holm i tillvaron missar något! Det känns som att jag vill ruska om henne där på trappen bredvid grillen och skrika:
- Släng av dig de där paltorna och yla mot månen kvinna! Känn din kraft!

Jag vill aldrig sitta där på trappen med henne.

Klart konstaterande!

2009-05-27T03:09:00.000-07:00

Sjung du min dal med brinnande röst,

tyst dina heta sånger.

Sjung markens gräs och susa vart träd,

sakta om dagen som kommer.

Sjung källa och flod, sjung stenar och gräs,

ge oss till tröst era sånger.

O sjung du min dal och brinn i din tro,

på frihetens dag som kommer.

http://www.youtube.com/watch?v=z16f6v2jLFI

Det är redan klart och vi är redan här där vi ska vara.

Kampen har pågått länge och nu är vi rustade.

Befrielse och befriande tankar.

Dags att befria moder Jord.

Klarsyn

2009-05-11T22:17:00.001-07:00

Jag ser och jag upplever, jag levar och jag andas.
Här och nu.

Det jag ser, ser bara ett fåtal.
Det får vara så, men jag vill inte förklara mera.

Om du inte ser, har du inte klarsyn.
Jag kommer att visa och berätta, inte agitera.

Om du ser det jag ser, vet jag att vi möts.
Där kan vi dela, där kan vi skapa sagorna.
Men om du inte ens ser, det jag ser.
Meningslöst.

Det är dags att resa sig nu.
Det är dags.

Min oro för bin!

2009-05-03T22:44:00.000-07:00

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=438&NrOfDaysInArchive=30

Det är inte bara jag som är orolig för världens bin, Ulrika Knutsson hade igår en mycket intressant och tankeväckande krönika i God morgon världen. Jag har länkat här ovan, men det är en massa annat också, så du måste dra framåt för att kunna höra den, ca 36,5 minuter in i programmet.

Bin och fjärilar är en BRISTVARA!!!!

Bin är tydligen individualister, det är illa när bina blir för få, i Kina pollinerar man för hand pga alla miljögifter i jordbruket.

Där bin dör dör människor.

Det storskaliga, på alla plan, måste upphöra. Jorden tål inte det.

Vi kan vara hur andliga vi vill, vi kan sitta och drömma fram framtiden hur länge som helst, men det krävs mer.

Ta emot mitt torra halsband av döda bin, som skapat sol av honung, säger Knutsson

Så kungmynt, ställ ut kupor!

Det räcker inte bara med att vara andlig på sin egen kammare längre.

Oro för bin, fladdermöss och grodor

2009-04-15T02:42:00.000-07:00

Jordens sjätte massdöd nära?

Håller jorden på att drabbas av massutrotning av djurarter? Det hävdar i alla fall två amerikanska biologer i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Science. Det skulle i så fall vara den sjätte massdöden i livets historia. Förra gången var det dinosaurierna som strök med. Den här gången är det ett annat gammalt djurslag som visar illavarslande tecken.

Världens groddjur ligger illa till. Mer än 1800 arter av grodor, paddor och salamandrar är utrotningshotade. Groddjuren har överlevt massdöd fyra gånger, men nu tar sjukdomar som den dödliga parasitsvampen Batrachochytrium dendrobatitis kål på dem.

Bråttom att förstå orsaken
200 arter har försvunnit under de senaste decennierna. Mänskliga utsläpp, skogsskövling och klimatförändringar verkar skynda på takten och de Kalifornienbaserade grodforskarna larmar om att det är bråttom att begripa sig på hur den dödliga svampsjukdomen kan sprida sig så snabbt mellan olika arter.

Inte bara för groddjurens skull, utan också för andra ryggradsdjur som skulle kunna vara i farozonen.
(mobil.sr.se)

De amerikanska fladdermössen dör och ingen vet varför. Sedan förra vintern har 90 procent av populationen i fyra gruvor dött.

När stora mängder fladdermöss plötsligt började lämna sina vinterboenden, djupt inne i fyra stora gruvor i Adirondacksbergen i delstaten New York, började forskare som Al Hicks vid naturskyddsdepartementet undra varför. När Hicks besökte gruvorna blev han själv vittne till hur tusentals fladdermöss flög ut ur gruvan mitt på ljusa dagen.

- Fladdermöss ska inte flyga i dagsljus och absolut inte på vintern, säger Hicks, som är expert på däggdjur, till New York Times.

Händelsen har upprepats på minst fyra andra platser i vinter. Tusentals fladdermöss har av en hittills okänd anledning gett sig ut ur grottorna och flugit mot en säker död. Utanför väntar rovfåglarna på ett lättfångat skrovmål. Andra har dött sittande på sina sovplatser utan att ha vaknat upp.

Sedan i september har döda eller döende fladdermöss hittats på femton platser bara i New York-området. En av grottorna hade mer än 15.000 fladdermöss år 2005 för att minska till 6.700 förra året och bara 1.500 den här vintern.

Några forskare tror att så många som 250.000 fladdermöss kan komma att ha dött innan vinterns slut.

Orsaken till fladdermössens dödsfall är ännu okänd. Virus, bakterier, miljögifter eller ett svampangrepp är några av de möjliga orsaker som forskarna undersöker. Det kan också röra sig om något som överförts från människor. Fladdermössen själva flyger långa sträckor och kan lätt sprida en eventuell smitta till andra populationer.

En av de arter som drabbats är den lilla rosanosade fladdermusen som precis varit på väg att ta sig från listan över utrotningshotade djur. Istället har forskarna nu sett hur den åter hotas på grund av de oförklarade dödsfallen.

Clas Svahn (dn.se)

Bina började oförklarligt att dö får två år sedan. Ingen vet exakt varför, bara att det kan vara virus, klimatets ökande temperatur och microvågors påverkan ifrån 3Gmaster.

Var dags magi

2009-04-10T09:18:00.001-07:00

Ja...återvänt från den Blå jungfrun!

Det är alldeles speciellt med fullmåne och skärtorsdag, sedan får man säga vad man vill! ;-)

Stod länge, länge och tittade på henne och det är lika fantastiskt varje gång. För mig har månens cykler blivit var dags magi, något som kommer med regelbundenhet och som jag prioriterar.

På min födelsedag förra året fick jag boken Many moons. Det är en bok jag verkligen kan rekommendera! Vackra bilder, lätt språk och ett helteckande kring månen och myterna, magin, fantasin och fakta kring henne. Kära Luna!

För mig är månen min vardag. Jag bor på landet, så det är lätt att se henne varje kväll. Oftast när hunden och jag tar sista nattkisset innan vi går och lägger oss.

Men det händer att jag, iklädd min morgonrock vandrar runt i trädgården på nätterna och ser hur hon förvandlar allt till silver. Att skriva om det känns nästan futtigt, men alla som vandrat kring på nätterna vet vad jag talar om. Denna sommar ska jag vandra naken och stilla i skogarna med månen som sällskap. Det är var dags magi för mig.

För övrigt så är blåkullanatten en natt att dela, med systrar, med som i år månen, med älskare och med alla de väsen som väcks till liv av lek och erotik.

Bejakande natt... det var välkommet.

Masker

2009-04-07T09:41:00.001-07:00

Mina masker ja... det är väl en resa i sig!

Jag har gjort och gör nästan bara masker på beställning eller med ett särskilt syfte.

Detta är min allra första mask.

Jag hade en beställning på ett lodjur, men den här lilla gynnaren ville bara bli ett litet glatt vildsvin med betar av rävrevben. Och på den vägen är det. Någon vill ha en mask och sedan börjar jag att fundera. Jag går i skogen, sjunger och fnular. Jag drömmer, skriver upp viktiga ord och sen sätter jag igång med ullen. Tovar, sjunger, värmen från vattnet, doften av såpa.

Färdiga ulltjok som ligger på tork. Sedan syr jag. Ofta kommer det en sång om det djur jag gör och alldeles säkert är den sången till den som jag gör masken åt.

I dagsläget gör jag bara masker på beställning och jag ligger efter. Rejält.

Nu i påsk ska jag göra en björn. Jag har gjort en hel massa djur och det är en spännande resa att vara med och se dem växa fram.

Jag samlar på saker när jag går i skogen, tänder, ben, pinnar, stenar, fjädrar och andra saker som man kan använda till maskerna. Ibland har någon saker som de vill att jag ska sy in i masken eller använda mig av. Det är hur kul som helst!

Jag märker att jag blir inspirerad att ta tag i lite projekt bara jag skriver om det.

Alla mina masker är på något sätt invigda åt den som ska ha den, men det har varit olika för varje mask jag gjort.

Sedan gör jag även yoni & lingam i ull, men det är ju inte mask precis!

Mitt månblod

2009-04-05T00:15:00.000-07:00

Igår fick jag mens.

Det tog många år innan jag tyckte att det var ok. Jag hatade att ha mens, kladdig, jobbigt, ont ont ont överallt. Dessutom har jag alltid blödit mycket. Alltså ett jävla skit.

Idag ser jag på det med helt andra ögon. Jag har fortfarande ont, kanske är jag tröttare också. Men det är OK idag att stanna till, ligga under täcket och bara vara. Gå in i sig själv.

Jag använder mitt blod på olika sätt under året.

Hur använder du ditt?

Nu används blodet för livgivande växtkraft.

Ibland möter jag kvinnor som livligt skanderar att "ha mens är naturligt" och att "vara gravid är ingen sjukdom". Jag håller med dem, det är inte det om det inte tillstöter sjukdomar.

Men det är inte heller det vanliga tillståndet. Varför tillåter vi oss inte att gå in oss själva, i det feminima, gå in i gudinnan som är jag?

Varför hurtar vi runt i vår vardag som om inget har hänt?

Låt oss gå in i det röda tältet, tända brasor och skvallra, sjunga och äta goda sötsaker!

I månblodet finns information, i kontemplationen finns både frågor och svar.

Vi missar en viktig del av oss själva om vi inte bejakar det.

Ni som har egna döttrar, lär dem om det röda tältets stillhet och dynamik.

Mina magiska föremål, forts...

2009-03-23T06:27:00.000-07:00

Jaha!

Ring på fingret och tyg till tunika...mmm, dock är den inte färdig!
Jag har börjat måla en Ranmask, vackert blå...
Det är ljuvligt när tankarna flyger runt.

Dessutom börjar fröerna poppa upp!

Vårdagjämningen var underbar.

Mina magiska föremål

2009-03-19T23:29:00.001-07:00

Morgana - ibland känd som Morgan Le Fay - var en mäktig trollkvinna i gamla brittiska myter. Framför allt hade hon stora kunskaper inom läkekonstens områden. Merlin var hennes läromästare, och hon sägs ibland vara kung Arthurs halvsyster. Hur som helst var hon ofta Arthurs rival- hon stal hans svärd Excalibur och planerade att döda honom. Enligt en del legender bodde hon i Messinasundet utanför Italiens kust. I det området händer det att en ovanlig ström för upp självlysande djur till ytan, vilket ger intrycket att ett underligt ljus eller underliga föremål flyter ovanför vattnet. Fenomenet kallas Fata Morgana, från det italienska ordet fata som betyder fe. Morgan var vattnets gudinna. (paranormal.se)

Ibland springer man bara på saker... som igår. Jag var iväg för att sköta en nära släktings grav och samtidigt försöka bryta en förbindelse som inte är bra för vare sig honom eller mig. Om jag lyckades med det vet jag inte riktigt än, men vad jag vet är att det hände något stort och viktigt.

I år vandrar jag med Ran, i alla aspekter. För mig är hon en gudinnna som inte har en sådan tydlig, framträdande position bland gudinnorna. Men hon är viktig, kanske viktigast om man jobbar med balans i sin tillvaro. Jag jobbar mycket med balans.

Hur som helst, så gick jag in i en butik på vägen hem. Jag drogs till en disk och där låg den. En alldeles underbar ring.

Måste ha!

Köpte den och fick veta att den heter Morgan. En gudinna som jag inte vet särskilt mycket om, Avalons dimmor kommer fladdrande, både boken och filmen.

Då slår det mig att hon har med vatten och göra och sätter mig och söker på datorn.

Att jag redan i onsdags köpte mig ett vackert, blått tyg för att göra en Rantunika gjorde inte saker sämre, utan fick mig att inse att jag behöver dessa atribut just nu; att jag ska klä mig i blått, bära min ring, sjunga vid vatten, bada varma bad och hålla varm tekopp i mina händer.

Det är en bra grund att börja med, när tillvaron kan te sig som ett gungfly.

Fittakraft!

2009-03-08T05:08:00.000-07:00

En nioårig brasiliansk flickas abort har nu nått den romersk-katolska kyrkans centrum. En kardinal i Vatikanen försvarar bannlysningen av flickans mor och läkarna som utförde aborten.
Den nioåriga flickan blev efter att ha våldtagits av sin styvfar gravid med tvillingar. Våldtäktsfallet har rört upp starka känslor i Brasilien. Ärkebiskopen i regionen meddelade att modern och läkarna bannlysts.
President Lula da Silva riktade i fredags skarp kritik mot biskopens hållning och sade att läkarna "gjorde vad de skulle".

-Guds lag står över alla mänskliga lagar. Så när en mänsklig lag... strider mot Guds lag, saknar den mänskliga lagen värde, förklarade biskop José Cardoso Sobrinho.
Kardinal Giovanni Battista Re, chef för den romersk-katolska biskopskongregationen, försvarar i tidningen La Stampa hans beslut och säger att tvillingarna som flickan bar hade rätt att leva.
-Det är ett sorgligt fall men det verkliga problemet är att tvillingarna som avlats var två oskyldiga personer som hade rätt att leva och inte kunde avlägsnas, sade kardinalen.
Re, som också leder pontifikatets kommission för Latinamerika tillade att "livet måste alltid värnas, attacken på den brasilianska kyrkan är orättvis".
Med "attacken" syftade han förmodligen på Brasiliens president Luiz Ignacio Lula da Silva som i fredags riktade skarp kritik mot den katolske biskopens hållning och sade att läkarna "gjorde vad de skulle".

(http://www.svt.se/)

Så länge världen ser ut som den gör behövs en särskild kvinnodag!

Så länge som en patriarkal gud som system bestämmer över kvinnors kroppar behövs en särskild kvinnodag!

Fram för kvinnors kraft!

Fram för fittans makt!

Egalias döttar måste fortfarande stå på sig, tillsammans, vackra och självklara.

Fram för det rätta, kraftfulla systerskapet, fram för partnerskapssamhället.

Sjung kött på benen, dansa, älska, ta plats, våga, hoppa, njut, måla, skriv, skrik och skreva med benen!

Sicken strunt alltsammans!

2009-02-23T00:52:00.000-08:00

http://aftonbladet.se/wendela/article4479038.ab

Nu grälar Linda Skugge och Ebba von Sydow om vem som är mest berättigad att vara mest stressad och ha mest ångest. Sicka dumma kvinnor att angripa varandra på det sättet! Några exempel:

skrev Ebba en krönika om sin stress. Hon beskriver sig som en ”prestationsprinsessa” som håller på att ”explodera av alla måsten och borden”.
”Ebba är sämsta tänkbara förebild för kvinnor som stressar”, kontrar Linda Skugge.
”Även om Ebbsingen har det stressigt mellan de olika cocktailkalasen så är det inte samma sak som om man är ensamstående trebarnsmamma i hemtjänsten i Borås”, skriver Linda Skugge till Aftonbladet.

”Varför anser dessa ”supermammor” att de är bättre än sådana som jag, som inte vid 30 års ålder hunnit skaffat tre kolikbarn, villa och våningssängar? Hur vågar hon, undrar jag, sätta sig över hur andra människor väljer att leva sina liv?”, skriver Ebba på sin blogg.
Måste man ha barn för att få klaga?

”Det är inte det som detta handlar om. Det handlar om dem som lever låtsasliv och har ångest över totalt meningslösa saker”, skriver Linda.

Älskade Linda & Ebba, ni är har fel båda två.

Ni är lurade av ett system som säger att singlar ska vara passionerade sina arbeten och att kvinnor med barn ska vara passionerade i barnet, arbetet och mannen.

Ni ska börja med att vara passionerade till er själva, till era egna förmågor och göra det som ni mår bra av, utan att få ångest.

Det finns ingen lyxångest, all ångest är på riktigt, hur gärna vi än tycker att det är ett i-landsproblem. För det är i-landslivstilen i sig som skapat ångesten, alltså kan ångesten inte negligeras.
Den måste synas, gås igenom, det finns inga genvägar, det finns verktyg för att hantera den. Dessa verktyg är i sig olika, beroende på vem du är och vilka behov du har.
Så för din egen skull om du har ångest, ta tag i det, hjälp dig själv och inse att det tar tid.
Det har jag själv, mycket smärtsamt fått erfara.

Men att tävla i verkningsgrad och syfte i ångest, som dessa både kvinnor gör, är att gräva gravar, både åt varandra och åt sig själva. Deesuom behöver man väl bara en grav?

Sluta motarbeta varandra, ta varandra på allvar.
Motarbeta istället detta samhälle, som i sig motarbetar sina invånare och gör dem sjuka.

Frid!
Det är nog dags att vända åter, in mot sig själv, skapa sig själv, för att fungera i det yttre.

Mera bakåt mot framtiden!

2009-02-22T06:20:00.001-08:00

När jag var liten gillade jag Ziggy Marley... det är något av en bekännelse!

http://www.youtube.com/watch?v=8bV0XSwnPkI

Han sjöng om att framtidens människor och frågade sig var deras historia var...

Den frågan är i högsta grad befogad.
Hur många kan idag döda och slakta ett djur?
Odla grönsaker?
Konservera?
Mjölsyra?
Koka sylt & saft?
Stoppa strumpor?
Sy kläder?
Utan att googla eller ha tillgång till ström?

There will never be hope for you.
Don´t know your past, don´t know your future.

Så, hur klarar man sig i framtiden utan att se bakåt?

Bakåt mot framtiden!

2009-02-18T06:01:00.000-08:00

Är ett nytt begrep som jag myntat!

Med det menar jag att vi måste se bakåt i mänsklighetens historia, se på framgångar och misstag, samla ihop, diskutera och sedan gå vidare, mot framtiden.

Vi ska inte inbilla oss att vi bara kan förlita oss på framtida uppfinningar och lösningar.

Här tror jag att mycket gammal ursprunglig kunskap måste tas tillvara, för att vi ska kunna fatta bra beslut för människans överlevnad på jorden. Och för allt som lever här.

Vi måste våga lita på att verligheten är så oändligt mycket mer komplex än vad vi tror, att allt inte är vetenskap och bevisade teorier.

Livet är mysteriet, framväxt av kärlek, av att vilka vara. Så därför kan det som man tänker ut eller trummar fram ifrån naturen vid en eld vara det sanna, det som förändrar, det som ställer tillrätta.

Desto rikare blir man om man vet hur man håller regnbågen i sin hand...

Att dyrka

2009-02-14T06:17:00.000-08:00

Det är bara att erkänna, det finns massor av saker som jag dyrkar. En del av dem tänker jag bekänna här så här på Alla Hjärtans dag:

Jag dyrkar min underbara man, min bästa vän, min älskare, min sagoberättare, min matlagare, mina barns far, min livsvägsvandrare.

Jag dyrkar naturen, berg, stenar, vatten, träd, mossor, lavar, djur, fåglar, gråsuggor, alla olika väsen som bor i hålor, grottor, bakom nedfallna träd.

Jag dyrkar musiken, posein, alla de skrivna orden.

Jag dyrkar jorden med alla sina formationer, bilden tycker jag är helt fantastisk och får mig att tänka på gudinnan Inanna som "beundrade sitt underbara sköte".

Jag dyrkar det stora sammanhanget som kallas livet.

Gode gud!

2009-02-10T07:09:00.000-08:00

Kristdemokraten Else-Marie Lindgren har hämtat inspiration från USA.
Hon föreslår att Sveriges statsminister ska avsluta sina tal med orden ”Gud välsigna Sverige”.
– Vårt lands lagar är byggda på kristna värderingar, säger hon.

Kan man inte bara få slippa patriarkala värderingar inom politiekn? Räcker det inte med att de kristna tagit alla de gamla hedniska högtiderna och lagt sin egen sörja ovanpå för att dölja ursprunget?

Räcker det inte med att kristna människor pådyvlar andra sin syn på sexualitet, jämställdhet och familjer och att vi andra ska rätta oss, fast vi i själ och hjärta vet hur fel det är...

Kvinnor äger inte rätten till sina kroppar, till preventivmedel och självklar rätt att avbryta en graviditet. Lika lite bemöts bögar/lesbiska på sina vilkor när det gäller barn och äktenskap.

Goda gudinnor i väven, bevara oss ifrån Kristdemokrater och deras dogmer!
Ge oss fria människor med fria tankar, kärleksfulla relationer till vem och när man vill, barn som är älskade och ett samhälle fritt från religöst förtryck.

Tillfreds

2009-02-08T01:23:00.000-08:00

Ja, är detta jag just nu?

Kanske...något har varit infruset ett tag, något som jag kanske inte var medveten om.

På många sätt kan man välja att frysa medvetande och någonstans hör det troligen årstiden till, men efter att ha andats på glaset så ser jag det. Igen. Och igen.

Nu lyser solen klart igen och jag har städat ur.

Städa ur.

Ur. Urmoder, urkraft, urberg, urskog, urvatten, ursprunglig, urminnes, urna. Urarta, urholka, urlaka, ursinne.

Städa ur.

Städa ur, betyder inte städa bort, utan precis som det är. Ur. Städa för att se. Genom och lite klarare.

Blåblodigt engagemang

2009-01-26T00:39:00.000-08:00

Jag har precis avslutat en längre frukost med tidningsläsande följt av lång hundpromenad i skogen. Så tänkte jag att jag skulle lägga ut en text jag filat på ett tag här på bloggen, men först gjorde jag ni vet, den där vanliga loven över nätet.
Och vad finner jag?
En intervju med vår kära drottning med rubriken:

Silvia: Det går ut över familjen
I samtal med Malou von Sivers talar vår drottning om sitt engagemang mot trafficking och allt som hör den verkligheten till.
Men hör och häpna:
""Det har inte varit lätt, men jag tycker att det är viktigt att någon talar om det. Kanske är det många som har höjt på ögonbrynen. Då vill jag bara säga att det inte har varit lätt för mig heller, inte som mor, kvinna eller drottning, säger hon. Nu har även prinsessan Madeleine börjat arbeta med frågan.""

Så svårt hon har det, arma kvinna!

Jag läser vidare:
""Man blir upprörd och ledsen. Mycket går ut över min familj.""

Och det är nu hela trovärdigheten försvinner.
Drottningens barn är i 30-årsåldern allihop, det är inga småungar som man måste vakta ifrån nyhetsrapporteringar, det är VUXNA människor. Kungen är snart pensionär.
Har de skonats så ifrån livet att de, när mamma är ledsen för att det finns prostituerade, får ont i magen och drömmer mardrömmar om natten?

Fnys.

I min bekantskapskrets finns män och kvinnor som har:
Blivit våldtagna, sexuellt utnyttjade, haft allvarliga depressioner, velat ta livet av sig, skiljt sig, legat i svåra vårdnadstvister, varit vittnen i mordrättegångar, sett människor dö, svälta ihjäl, haft svåra sjukdomar, haft uppslitande konflikter med sina föräldrar/svärföräldrar, mobbats och kränkts å det grövsta.
Har det gått ut över barnen?
Tveklöst!

Men vad har de, mina älskade nära gjort?
Gråtit, skrikit, varit på psykakut, druckit för mycket vin, legat under filtar och skakat, talat, talat, talat med varandra, med psykologer, ätit tabletter, varit i skogen, hittat sin livstråd, rest sig, bakat bullar, snutit sig, blivit försäkrade om att de är älskade, att omgivningen tror på en, fått blommor oväntat, en present som betytt mycket, ett avgörande brev eller telefonsamtal, en oväntad kommentar som förändrat livet.
De har börjat älska igen.
De har börjat skatta, dansa, sjunga. Kanske inte hela dagarna, kanske bara i några få sekunder. Kanske har livsglädjen bara glimmtat till, men den fanns. Den finns.

Precis som hos läkaren Denis Mukwege, gynekologen från Kongo-Kinshasa, som dagligen räddar livet på svårt våldtagna kvinnor. Kvinnor som systematiskt har förnedrats och som annars inte hade haft ett liv. Denne man som nu får Olof Palmes pris för sina helt ovärderliga insatser. En man, vars familj hotas till livet, men som väljer att stanna, väljer att hjälpa. Hos honom bor livsglädjen, att i det värsta svarta stå rak och härda ut och tro på en annan och bättre värld.

Jag vänder mig inte på något sätt emot traffickingproblematiken. Jag blir bara illamående av att höra rika, bortskämda människor, som ska föreställa vara vuxna, inte ha det så lätt.
Om hon inte har det så lätt, har hon alla möjligheter att både förändra sitt liv och/eller andras.

Det är få förunnat att leva på det sätt som vårt svenska kungahus gör.

Skäms!

Om du vill läsa artiklarna om drottningen eller Denis Mukewe finns de här nedan:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1444440/silvia-det-gar-ut-over-familjen

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=876962

Politik!

2009-01-07T09:33:00.000-08:00

Hittade denna lista på Stefan Sundströms hemsida.

Moderaterna genom tiderna:

•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag. ´
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej. • 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning

Fy faan...

2009-01-01T06:05:00.000-08:00

Så här på nyårsdagen ägnade jag fem minuter på expressen.se och hittade följande meningslösa lista:

Är du en riktig morsa eller bara en fejk?

1. Du kan duscha, tvätta och torka ditt hår och få på dig kläder på mindre än 10 minuter.
2. Du vill be om ursäkt till dina vänner som fick barn före dig eftersom du aldrig förstod varför de inte hade tid över för dig.
3. Du fantiserar om vad du skulle byta mot åtta timmars sömn.
4. Du undrar hur andra mammor kan vara så smala, samlade och energiska.
5. Du hittar halvätna smörgåsrån på de konstigaste ställen.
6. Du tackar gud för koffein.
7. Du känner dig naken när du är ute och går ensam.
8. Någon kissar, bajsar eller kräks på dig, speciellt när du inte har något ombyte.
9. Bröllopsfotot i plånboken har hamnat bakom ett foto på bebisen.
10. Du inte alls är intresserad av sex när din kille rör dina orakade ben och smeker ditt otvättade hår.
11. Du för en gångs skull vill ha sex och upptäcker att din andra hälft redan har somnat.
12. Du prisar friheten det ger när ditt barn kan hålla nappflaskan själv så att du kan plocka in och ut ur diskmaskinen.
13. Du inte längre finner någon glädje att shoppa kläder till dig själv, det är roligare att handla till bebisen
14. Din tacksamhet inte känner några gränser när någon ger er ljudlösa leksaker utan batterier. 15. Du räds barnen på öppna förskolan som är snoriga och hostar.
16. Du aldrig mer kommer röra någon annans bebis händer eller ansikte.17. Du småpratar förtroligt med främlingar i kasskön bara för att de är gravida eller har en bebis.
18. Du så fort du råkar få en ledig stund skickar MMS med de senaste bilderna på ditt lilla underverk till alla du känner.
19. Du förlikar dig med dina bristningar eftersom de ger er dig karaktär.
20. Du hör dig själv säga till nyblivna mammor att den första tiden bara flyger förbi, fast du fortfarande kommer ihåg hur irriterad du blev när folk sa det till dig.
21. Du undrar om du någonsin kommer älska ett annat barn lika mycket.
Källa: parenting.com

Vilket skit!
Är detta att vara mamma?
Och det här går kvinnor mer på, att förminskas på detta sätt?
Och de som inte känner att lever så, är de dumma i huvudet eller onormala?

Bra början på det nya året.

Att se tillbaka

2008-12-31T06:04:00.000-08:00

Jag älskar nyår, kanske inte på det där "traditionella" sättet med superdyr mat, glitter, silver, guld och raketer.
Jag gillar bokslutet, att se tillbaka på året som gått, samtidigt som jag med tillförsikt blickar framåt.
Nu firar jag nyår under midvintersolståndet, så just den biten är sedan länge avklarad. Därför blir oftast den här kvällen lite kluven. Alla andra är upptagna med sitt bokslut i kväll, men jag är redan i det nya, vilket är ganska spännande.
Ganska som vanligt ska vi äta lite gott ikväll, men det där med det exakta tolvslaget är inte viktigt. Ibland missar jag det helt, ibland står jag och räknar ner.
Hur som helst önskar jag er alla en skön kväll, hoppas att ni gör det som ert hjärta säger er.

Midvinter

2008-12-21T01:17:00.000-08:00

Frid över allt och alla.

Lugn och ro.

Låta allt vila några dagar.

Ljuset kommer åter, ljuset växer sig starkt.

Famna dem du älskar, famna livet själv.

Släpp alla måsten, gör det du vill och mår bra av.

Var tacksam för det nya som kommer, se på solen.

Frid.

Ung och stolt jag är en krigare

2008-12-15T09:14:00.000-08:00

Inget är som väntans tider... barn väntar så här års på snön och tomten, vuxna stressar för att hålla den heliga tillväxten igång och säkerligen för att hålla en viss ångest borta. Alla andra gör ju...ni vet bakar och kokar och syr gardiner och städar och kokar kola och gör egna julgrupper och julkort.

Detta alla andra gör tror jag inte ett dugg på längre!

Jag köper träd på ettklickförskogen.se istället för att köpa massa strunt. Inga paket alls till nära och kära, bara till barnen. Och vad skönt det är!

Väntan var det.

Jag väntar och bidar min tid, jag väntar på att papper ska bli skrivna, att rättvisa ska skipas och att vattnet, skogarna och hällarna ska få fortsätta sjunga sin sång. Jag sjunger och sover med ett öga öppet, jag ser, jag andas och vandrar om nätterna. Jag ser på månen och sjunger för vattenspeglarna i skogen. Jag ser på markerna, att de är lika redo som jag.

Vaken vila

2008-12-13T09:33:00.001-08:00

Jag gör inte ett skit just nu och jag trivs med det så himla bra. Tillsammans med familj har jag bara strulat runt i rummen under dagen, vi har så där med ena handen uträttat det vi ska, för att en stund senare bara vräka oss i kuddhörnan med bra film och tända ljus. Godisskålen har hela tiden funnits till hands.

Jag behöver det, tid för reflektion, tid till att möta den svartaste dagen på året. Tid till att gå in i mörker, tid till att möta det gryende ljuset.

Några korta tankar.

Ingen höst har i mitt liv ringlat iväg som denna. Helt plötsligt ser jag upp och märker att det är Lucia. Inga konkreta planer, bara vet att allt är bra och som det ska vara.

Mitt liv handlar i mångt och mycket om vatten och/eller skog. Jag bor vid skogen, kämpar för skogen, trummar skogen och sjunger om alla som bor där. Mitt liv är också fokucerat på vatten, på det lilla urvatten som finns kvar här på jorden. På vad vi gör med naturen och vad vi gör med oss själva.

Så om nätterna blir jag ungefär som den här ljuvliga varelsen och ger mig ut på vattenäventyr och träffar de som jag behöver träffa, för att få reda på det jag behöver veta.

Snart är det dags att tända eldarna för att fira att solen kommer åter.

Jag rekomenderar dock en vaken vila, att sova med ett öga öppet.

Vänner

2008-12-01T10:30:00.001-08:00

Jag har vänner.

Inte så att jag kan säga att jag har hur många som helst, men jag har hela händerna fulla om man så säger och jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Att jag kan räkna dem på mina fingrar. Och några till. Kanske.

Mina vänner bor överallt och ingenstans. De är mig alltid nära, fast de inte ringer eller mailar varje dag. Det gör ju inte jag heller för den delen heller.

Fast nu är det ett tag sedan jag träffade några av dem som betyder så mycket. Då börjar jag längta... var är kvinnorna i min väv - fasen vad långt bort ni glidit på trådarna!?

I natt talade jag med min man om några tankar jag hade och några timmar sedan så väckte han mig och berättade om sin dröm. Han sa: "Glöm inte detta". När jag vaknade imorse var jag så stolt över att jag mindes allt, men efter promenaden med hunden glömde jag orden. Jag minns essensen och kärnan av drömmen, men jag minns inte de rätta orden.

Jag tror att mina vänner förstår att detta är mer än viktigt, för det handlade verkligen om alla ni som finns där på mina fingrar och som flyger omkring därute. Flyg hit med era tankar och hjälp mig att få fatt på det rätta.

Vad vill jag?

2008-11-23T01:11:00.000-08:00

Åh nu står julen för dörren!

Denna komersens höjdpunkt, ångestens kullmen och familjers tillkortakommande, en helg att bäva för och våndas inför. Ha!

Överallt är tomtarna på ICA, listor skrivs, avslutningar och trevliga presenter planeras, vi köper och konsumerar. Måtte julhandeln på nytt slå rekord i den heliga tillväxtens namn!

Man kan göra annorlunda om man vill: nästa lördag är det "En köpfri dag", man kan helt enkelt avstå att konsumera på 24 timmar. Jag kommer att göra det. Överhuvudtaget så kommer jag inte handla så mycket saker i år alls.

Jag har redan gjort lite saker som jag kommer att ge bort, sedan kommer jag att köpa lite träd i Verleskogen ettklickforskogen.se. Mat har jag redan införskaffat, knytkalas och enkelhet ska prägla den här julen. Jag ska tända en stor eld på midvintersolståndet och tacka för att dagarna kommer att bli ljusare igen. Tillsammans med familjen ska jag baka solbröd, fast fokus ska vara på gemenskap och tillsammans, inte på prylar.

Så jag känner fri och obunden, stark och vacker.

Jag väljer, jag har fokus. Skönt, skönt, skönt.

Att vandra med sången i kroppen

2008-11-17T11:42:00.001-08:00

Idag har varit en ledig dag, efter en helg fylld av nya spännande möten, personer jag aldrig mött tidigare, samt att jag ännu en gång ser att vissa cirklar går ihop.

Alldeles som det ska vara med andra ord.

När man som jag bor på landet och lever nära årstiderna, så innebär det på hösten att jag måste elda på morgonen. Det är lite kallt inomhus, jag läser morgontidning och dricker kaffe framför brasan. Det är tyst, katt i knät och hund på fot. Bara vi hemma, alla andra iväg på sina måsten.

Jag klär på mig för morgonpromenaden. Fruset på marken med isglitter, stretande koppel och vita rökmoln ur hunds och min mun.

Skogen väntar, löven har fallit, fåglar flyttat, tyst tyst. Stör inte, träng inte på med ljud och läten. Bara vara.

Men jorden sjunger alltid, fast med olika melodier och olika toner. Nu när det första höststormarna redan varit här, hörs spröda toner i fjärran och spröda toner i mig. Det är verkligen förfädrars och förmödrars tid. Jag sjunger för markerna, men jag sjunger även ner i marken, jag sjunger för jorden själv där jag går med solen i ansiktet. Mina fötter letar sig ner i jorden och jag känner hur stadig jag är.

Jag sjunger för de få ljusa timmarna och jag möter stark den långa mörka natten.

Mödrars påverkan

2008-11-02T00:43:00.001-07:00

Nu tänker jag vara barnslig och irrationell, jag tänker skrika, gråta och förbanna, för att jag trillade dit. Igen.

Hade mamma på besök, tårdrypande har hon bönat om att få träffa mig och min familj. Hon har lovat att hon ska ta hänsyn... men ändå går det inte fem minuter innanför dörren och våra gamla mönster går igång, dvs hon klagar, kritiserar och pratar om sina sjukdomar och pratar över huvudet på mig och inte alls med mina barn. Vad gör då jag? Fegt återtar jag min gamla vana roll att lyssna på henne och komma med goda råd, efter en stund tar vi oss en liten drink och då blir livet genast lättare att leva. (Observera ironin)

Efter ett dygn lämnar hon oss och jag tänker att detta gick ju riktigt bra, men när kvällen kommer dyker gamla ångestmönster upp och jag är helt utslagen under 24 timmar, jag har ingen energi.

Jag missar helt Helsafton och min planering kring denna. Faktiskt är det så illa att jag inte reflekterar över det förräns idag och nu är den skira sprickan både borta och stängd. Och jag som hade ett sådant fokus! Jävlar!

Jag måste acceptera att jag inte fixar min självupptagna mamma, att jag inte vill veta något om deras resor, drinkar och fester; dessutom vill jag inte veta mer om alla sjukdomar som florerar i hennes kropp, allt från reumatism till inbillade tumörer som finns överallt.

För jag blir sjuk själv, jag får alla sjukdomar hon talar om, utan att märka det dränerar hon mig och jag gick på det igen. Jag förbannar mest mig själv ska ni veta.

Idag är dock en underbar dag. Termometern visade på tio minusgrader och ute är det vitt av all frost. Det är så vackert. Is är fasthet, klarhet, stagnation och naturligtvis en massa annat.

Jag tillåter mig dock att frysa mitt förhållande till min mamma, jag låter det frysa och vara där under isen, men genom isen kommer jag då och då titta på situationen, men i fryst form, inte i min upptinade mamma som är "in action". Jag kommer att ställa mig på isens fasthet, utnyttja isens stabilitet och, när jag vet, gå vidare.

Under tiden sveper jag manteln tätare omkring mig och går djupare in i skogen.

På förekommen anledning...

2008-10-30T13:29:00.001-07:00

vill en av mina fans att jag ska skriva om krafterna och magin... en sådan utmaning måste man anta!

Jag tror, utan skryta eller skarva, att jag lever i kraften. Under ett års tid har jag varit i ganska risig form, jag har haft mycket ångest och jag har varit deprimerad. Det har vänt.

Varför blev det så?

Min arbetsgivare vill ha det till att det är tack vare min KBT-terapi, en del av mina vänner hävdar att det handlar om kombinationen av att vila, gå i skogen, få massage och att jag ägnat mig åt mig själv.

Och kanske är det så.

En klok kvinna sa till mig att när det är som allra jävligast, så skulle jag bara försöka släppa. Så när det blev så, när hjärtat slog så det gjorde ont i ådrorna, trycket var som järn över bröstkorgen och det isade i kroppen, så tänkte jag att "nu ger jag fan i detta, jag dör hellre än att ha det så här, nu går jag, adjö."

Jag lever!

Och det har aldrig blivit värre en så.

Jag har fått tillbaka tillit i mitt liv. Tillit till att jag fixar saker, att jag får vara med ett tag till och att jag förtjänar kärlek, att jag till och med får vara lycklig. VA! Och när tilliten var väckt igen, så kom den riktiga magin tillbaka in i mitt liv.

Jag har medvetet tagit in månen i mitt liv igen. Det gör jag genom att jag varje dag tittar efter den. När jag ser den, kan vara på dagen eller natten, försöker jag fokusera och sjunga månen. Det är fantastiskt! Varje gång kommer nya toner fram, nya slingor och nya ord. Jag har lagt märkte till ett visst mönster beroende på var i måncykeln vi befinner oss. Min menscykel har också blivit som en klocka, där jag dagen innan fullmåne alltid startar. Rutinen med månen har stärkt mitt kvinnliga kretslopp, när månen är som rundast är jag menstrött, vaken och får all den kraft jag behöver ifrån henne.

En sånn enkel sak har fått mitt liv på fötter.

För mig blev månen en start, att få in mitt liv i en naturlig cykel och med månvandringen följer hela årets kretslopp, med det mörker som vi nu går in i.

Och om mörkret skriver jag mer om en annan dag.

Flyga...

2008-10-25T11:11:00.001-07:00

Jag drömde för några nätter sedan att jag kunde flyga och det var alldeles fantastiskt.

Många gånger när man drömmer att man flyger upplever man en total frihetskänsla. Jag känner mig så fri just nu; tankarna far omkring, saker tar sig otroliga vändningar och sånger och ord bildar sammanhang på ett fantastiskt sätt.

Jag skrev en korpsång för lite sedan, den handlar om att man vill bli korp, bli en magisk korp och flyga genom elementen och världarna. Bli lite klokare och få nya insikter.

Det är som om jag flyger med korpen varje dag, det är en maffig känsla. Ibland vilar jag i mig själv eller i naturen och då är korpen där och talar med mig.

Om ni inte vandrar med ett djur, så uppmanar jag er att så fort ni bara kan försöka ta reda på vad för djur som vill vandra vid er sida.

Nästa vecka har jag några dagar ledigt, då ska jag skriva på mitt projekt och sedan ska jag vandra genom min älsklingsskog. Där bor många korpar, men tjäder och älg ser man ofta. Jag ska vandra med mig själv och djuren, kanske sjunga höst över markerna. I tanken ska flyga över trädtopparna och med min kropp ska jag dansa med skogsrået.

Blåsa bort, blåsa samman

2008-10-19T02:31:00.001-07:00

Ja, nu har jag varit hemma ett tag och det börjar märkas. Det här med att ha en stor familj med barn, djur och odlingar märks speciellt när man varit ute och krigat för jord och vatten.

När jag är borta, ensam, breder först ett sällsamt lugn sig ut över min persona. Jag upptäcker mig själv igen, bara jag och mina behov, jag tänker färdigt tankar, gör saker som bara är för mig, samt sover ostört. Det är lyxigt och nästan overkligt.

Efter ett par dagar får jag hemlängtan, saknar först mannen, sedan barnen. Upptäcker andra barn runt omkring mig och ser det ljuvliga i att höra samman med andra.

Dag fyra har jag ångest och dåligt samvete, jag plågar mig själv med att jag är en dålig mor som inte är hemma, en dålig fru osv osv.

Då ringer jag mannen och gråter.

Han försäkrar mig om att jag är på rätt plats i livet, att allt är ok hemma, att de visserligen längar, men vet att detta är något som jag måste göra.

Jag kommer hem och försöker arbeta i kapp hela situationen, både rent fysiskt med städningen och allt som är "eftersatt" nu när jag inte haft "koll" på dem här hemma. Jag försöker ochså mentalt knyta samman mig och familjen på fortast möjliga tid.

Jag misslyckas och gråter över mina tillkortakommanden.

Det är då jag är så tacksam över att min man är stadig, någon som kan ha mig i sitt knä i alla aspekter och bara låta mig nojja färdigt.

Efter några dagar, en vecka så har jag landat, tvättkorgens innehåll sjunkit och jag tagit mina rundor i skogen.

Då kan vi tända ljusen på kvällarna utan att grälstormar ryter, vi äter frukost och pratar med varandra, älskar länge om nätterna och tar på varandras hud.

Att blåsa samman är att växa, att blåsa samman är förnyelse.

Kom höstvind och blås!

Vila

2008-10-14T00:09:00.001-07:00

Det är viktigt att vila när man varit varit ute och kämpat.

Att tillåta sig själv att vara, tillit.

Tillit till kroppen och varandet, tillåta sig.

Jag tillåter mig själv att vara, pysslar, bakar, skriver. Går till jobbet, tar in, sållar och åker hem. Tittar på månen och ser henne, ser henne svälla, för att sedan dra sig tillbaka och svälla på nytt.

Solen strålar och värmer, värm de du älskar, värm dig själv.

Kvinnokraft

2008-10-03T22:49:00.000-07:00

Ibland behöver man inte skriva så mycket, utan mer bara vara i sin fulla potenial.

Känn jorden

Känn hur dina fötter slå rot i myllan, att du står bergfast

Spänn dina muskler

Fokusera

Skåda

Rikta

Stå upp!

Lattemamman vågar ta plats... dn 28/9

2008-09-28T22:52:00.000-07:00

Ja, vad ska man säga?

Ibland blir jag så häpen, fast jag samtidigt inte kan förstå varför jag blir det.
DN tar i en stor artikel upp begreppet "lattemamman". Det är en mamma som inte ber om ursäkt för sin livsstil, latte eller barnvagn, samtidigt som det blev ett skällsord. Summan ska, om jag förstått det hela rätt vara en befriande och ny föräldraroll.

Jag vill fan bara gråta.

Detta är en lattemamma:

* går på barnvagnsfik

* ser till att det finns barnvagnsparkeringar

* köper exklusiva barnprodukter

* diskuterar i oändlighet barn i det offentliga rummet

Begreppet är kopplat till god ekonomi, konsumtion och shopping.

Carina Nunstedt på Mama menar på allvar "att få sitta ned med en latte i fem minuter då och då är nödvändigt för många för att de ska orka. Mammor är väl värda sina lattefikor."

Jag vet att jag skickar en sånn fetpekpinne till alla dessa kvinnor: Ni har inte fattat ett skit! Ni är så jävla lurade och ni ser inte hur ni blir blåsta på livet.

För var någonstans tog ni med en termos med kaffe till er själva, en banan, några bullar och bara klev ut i skogen, utan barnvagn?

Vi köpte en barnvagn till vår son. Synd, för vi fick en urbra bärsele till honom av svärmor. Så fort han var i vagnen gallskrek han, men sov som en sten i bärselen.

Gissa vilken jag använde?

Jag läser vidare om populära tillbehör till vagnen: drickahållaren för lattemugg eller vattenflaska (detta vatten som man måste bära hela tiden), vinterdäck för säkrare körning, solskydd med inbyggt UV-filer.

Kära medsystrar!

Att få barn är omstörtande, tillvaron blir sig aldrig mera lik, en ny fas börjar. Samhället som vi lever i vill att vi ska handla oss ur eventuella frustrationer och ångest.

Ser ni inte att ni går på det?

Jag säger inte att man måste vara så jävla pretto som jag och ha tygblöjor och koka egen barnmat, odla själv, för kanske väcker mitt sätt att se på tillvaron provocerande tankar.

Jag säger bara; att få barn är att återgå till något mycket urspungligt, något mycket nära jorden själv. Att avskärma sig ifrån detta, att inte lyssna på sin kropp, utan hela tiden sträva in i ett samhälle som gör oss sjuka, det leder till slut till ökad tomhetskänsla, det är jag övertygad om.

Jag har aldrig varit på ett barnvagnsfik eller gått på barnvagnsbio. Jag gick en termin på babysim, svindyrt och ganska tråkigt att sjunga i grupp med andra generade föräldrar.

Jag var obekväm.

Mina bästa stunder med mina barn har varit de första dagarna i deras liv när man bara ligger och luktar på varandra, upptäcker varandra. Eller när vi bakat härhemma, satt frön i krukor och sett daggmaskar i jorden, barns oförställda förundran inför jorden och frågor kring detta. Skogspromenader, djur och växter som man tar reda på vad de heter, snölyktor och pulkaåkning, varm choklad och korvgrillning.

De bästa stunderna har alltid varit dem som varit så långt bort från det urbana samhället som möjligt, där jag är helt fri som individ och mitt fokus är riktat mot barnet, samtidigt som jag inte vill vara någon annanstans eller är på väg någon annastans.

För där föds nya tankar och ny idéer, företeelser som leder framåt för min personliga utveckling.

Och sen tänker jag på alla mammor som faktiskt är som jag: När ska vi "våga ta plats"?

Och säga att nu räcker det?

Att det finns mammor som tänder eldar och dansar nakna i natten och har rätt till det?

Som sover för bar himmel och tar ut barnen för att se den fantastiska planet som vi bor på?

När ska vi få upprättelse?

Olika roller i livet

2008-09-28T05:29:00.000-07:00

Jag är många, men ändå bara en enda.

Jag är någons fru, någons mamma, någons syster, någons väninna.

I mitt yrkesliv är jag också någon.

Jag spelar med i livets teater, med många roller, en del har karaktär av huvudroll, ibland är jag bara statist.

Fast när är jag, jag?

När är jag kärnan av mig, helt naken, när är jag trygg i att vara mitt sanna jag?

Är jag det med andra, eller är det en sida som jag aldrig delar med någon, inte ens mina allra närmaste?

När vilar jag trygg i mig själv?

Idag har jag åkt båt, jag körde medan min hund och min man satt i fören. Min man sa att jag hade solen i ryggen och att den fick hela mig att lysa upp.

I den stunden var jag bara jag, allt var äkta. Det var några sekunder, men det var en evighet.

Jag vilade trygg i mig själv, precis som det lilla barnet vilar trygg i någons famn.

Jag bar mig själv i den stunden.

Höstdagjämning

2008-09-22T06:31:00.001-07:00

Hemkommen igen ifrån det stora berget, ifrån bokskogen och den klara källan med helt perfekt och gott vatten!

För mig innebär hösten främst två saker.

Det ena är tacksamhet, tacksamhet för allt som vi skördat i vår trädgård, för att det mesta av allt det som vi odlat nu är bärgat, föråden fyllda med allt gott som vår jord givit oss.

Det är det ena.

Det andra är mörket, jag tycker att det ska bli riktigt skönt att tända ljus på kvällarna, tända brasor, plocka trattkantareller och sätt på sig yllemössa. Hösten är tiden när det är helt ok att gå in i mörkret, mycket lättare att tänka svåra tankar. Jämför bara med sommaren! Att vara deppig i juli är straffbart, men att läsa böcker och kura skymning i september är tillåtet. Hurra!

Jag ska slutföra en massa projekt, det passar bra så här i mörkret. Sy, läsa och göra masker i ull.

Det är en härlig tid att gå till mötes och jag ska vandra helt stilla, tillsammans med min man.

Moder jord, jordemor, jordemoder...

2008-09-13T22:06:00.000-07:00

Stor Moder med många namn.

Många aspekter, många ansikten.

En del kända för oss, andra anar vi genom meditation och förnyade insikter. Somliga kanske vi aldrig lär känna.

Jag ger mig av under några dagar, för att kriga för henne, för skogarna och för vattnet, för djuren och växterna.

Jag lämnar min familj, min familj som är min grund, den som gör att jag kan göra det här. De andas förståelse, tack snälla ni! Tack för stöd och kärlek.

Jag tänker på kvinnor i väven som mår dåligt, som tvivlar, som är rädda. Snälla, vila i den stora Moderns famn. Allt kommer att bli bra, ha tillit.

Det har jag.

Det dubbla systerskapet

2008-09-13T10:50:00.001-07:00

Kvinnors så kallade systerskap kan vara ett helvete.

På ytan självklart och mycket trevlig, men under kan riktigt djävulska saker röra på sig. Jag har medverkat i många olika kvinnogemenskaper, med vitt skilda resultat.

Ett slutade med fullständig katastrof och med till dags dato fullständig brytning. Flera andra har haft sådana där långsamma farväl, som bara dör ut i längre intervall mellan träffar, telefonsamtal och mail.

Kvinnors gemenskap är en gåta, för vi vill så hett höra samman, ändå ger vi varandra dolkstötar i ryggen när det passar. Det kan vara en man, en annan kvinnas kamratrelation.

I somras hittade jag en viktig del av mig själv, en sedan länge försvunnen bit, som jag håller på att bekanta mig med. Hon är jag, jag är hon, vi är vi. Vi är systrar men ändå ett. När jag fann henne, kunde jag lättare se mina systrar precis som de är. Ärligt talat så tror jag att min acceptans ökade på ett dramatiskt sätt. Min syster och jag sys fast med varandra med hjälp av ödets vackra tråd.

Så önskar jag att fler kvinnor skulle göra, finna sig själva i sedan länge förlorade delar, men även finna de systrar som fallit bort på vägen. Viktiga systrar som kanske förtjänar en andra chans, kanske är det du som förtjänar upprättelse?

Kanske är det den kvinnliga gemenskapen i stort som måste bykas, tittas på och återupprättas? Det är dags att bli riktiga systrar.

För det krävs mod och ett djävlaranamma.

Men vilken kraft det skulle bli, vilken maktfaktor! Bäva ni som inte uppskattar kvinnor i sin fulla potential!

På måndag är det fullmåne.

Famna din älskare. Famna din syster. Famna dig själv.

Bara vara...

2008-09-08T07:47:00.000-07:00

Idag har jag för första gången tagit upp ett fiskenät.
Havet låg alldeles stilla och var verkligen en schablonbild av spegelblanka vykort.
Att se abborarna komma upp ur vattnet - det var en hissnande känsla och jag blev ett barn på nytt.
Jag tog in allting, svanarna med sina ungar, skarvar som höll ut vingarna, klucket mot båten, årornas förändring av vattenytan, kaffet.

Då tänkte jag att jag var en lycklig och priviligerad människa som kunde vara där, en vanlig måndag medan samhället snurrar sitt evinneliga ekorrhjul.

Jag var i lyckan just där och då.

Jämställdhet?

2008-08-31T22:43:00.001-07:00

I söndagens DN skrevs en debattartikel av Ulrika Hagström & Kerstin Olsson.
De menar som de säger "verklig jämställdhet mellan män och kvinnor kan inte förverkligas utan mycket stark samhällssubventionering av husshållsnära tjänster." ord som" dubbelarbetande med många negativa konsekvenser, skev arbetsfördelning, pappar tar inte samma del i vardagskontakten".

Jag blir så trött.

Med detta sättet att tänka tar vi hur många steg tillbaka som helst.

Har inte män börjat ta ut mer föräldraledighet?
Ser vi inte fler män bland barn, med barnvagnar på sina villkor?

Jo, men inte tillräckligt kanske du säger.

Jag håller med, men om man kan köpa sig ifrån sin vardag, blir man mer delaktig i den då?
Om detta samhälle kräver att två jobbar heltid och hela tiden är utmattade av allt ansvar, är det de två eller samhället som är totalt galet?
Är det då inte samhällets som ska ändras så tillvida att vi kan både arbeta, köpa mat, jaga dammtussar och koka ärtsoppa utan att fullständigt duka under? Läsa sagor och pussa gonatt?

OCH nu kommer vi till min poäng... om andra kvinnor går hem och städar åt andra, vad lär vi våra barn? Cementerarde könsroller det är vad det blir!
Vi behöver inte ta ansvar för vår lort för bussiga Svetlana städer så gärna och billigt åt oss!
Vi håller oss med billig arbetskraft för att själva förverkliga oss i ett samhälle som gör oss sjuka psykiskt, som tvingar oss att äta dålig mat och att förbruka onödiga resurser i ett allt snabbare snurrande ekorrhjul. Varför inte en koldioxidspyende avkopplande resa till Thailand?

Det som ska göras är att acceptera lägre standard, ekonomi som tillåter mig att lära känna min partner och mina barn mer än en halvtimme per dag, så jag hinner mobba golvet om det är det jag vill, eller koka krusbärskräm om det är det jag vill. Att säga NEJ åt skiten och gå sin egen väg.

Prova en månad att ta en dag ledigt i veckan. Sätt dig på trappen om du bor i villa, eller utanför huset på de där bänkarna där det aldrig sitter någon om du bor i lägenhetm, och se på hur människor springer förbi med sina barn, telefoner och måsten.

Fråga dig vad du måste göra?

Vestibulit

2008-08-29T07:30:00.001-07:00

Läste en insändare häromdagen i DN som behandlade vestiulit. Om själva sjukdomen står att läsa på sjukvardsradsgivningen.se:

Allmänt

Om man har vestibulit gör det ont i slidan när man har samlag. Nerver i slidöppningens slemhinnor har blivit överkänsliga, och bara en lätt beröring kan göra ont.

Det är inte klarlagt varför man får vestibulit, men det finns teorier om att till exempel upprepad behandling av svampinfektioner, p-pilleranvändning, att man har sex fast man inte har lust och stress bidrar till besvären.

Om man inte behandlar vestibulit kan man på lång sikt få problem i ett allt större område, och det kan göra ont att använda trånga trosor eller byxor.

Det är bra om man kan berätta för sin partner om smärtan.

Symtom

Vanliga besvär är:

en brinnande smärta i området mellan de inre blygdläpparnaområdet som gör ont blir röttstark smärta vid beröring eller tryck.

Det vanligaste är att man känner smärta när man har samlag, när man använder tampong och vid en gynekologisk undersökning.

Men om man har haft besvär länge kan det även göra ont när man cyklar eller rider.

Behandling

Det man kan göra själv är att lämna området som gör ont ifred, och undvika samlag när man har ont. Det kan hjälpa att undvika receptfri behandling mot svampinfektion.

Om man använder preventivmedel som innehåller hormon kan man pröva att göra ett uppehåll. Behandling ska alltid göras i samråd med läkare.

Vestibulit är svårbehandlat, men det kan hjälpa med

smärtlindrande gel

avslappningsövningar

akupunktur

samtalsterapi

smärtlindrande medicin.

Det man kan konstatera är att det verkar bero på många olika faktorer som samverkar med varandra.

Jag var själv drabbad av detta under ett antal år, utan att förstå att det var vestibulit jag led av. Så mycket kan sägas att jag levde i en extremt dålig relation.

Jag tror att svaret på mina problem låg i relationen och yttrade sig i vestibulit.

Fast om man vill, så kan man lyfta upp problemet en nivå, till ett samhällsproblem, där tjejer inte trivs och respekteras i sina kroppar.

Jag skulle vilja leva i ett samhälle som hyllar fittan och det goda i sexualiteten, så att unga tjejer och kvinnor tillåts njuta av sina kroppar och sköten.

Låt oss hela det heliga kvinnliga könet!

Kanske kan yttringar som vestibulit bli ett minne blott...

Kom Urmoder...

2008-08-25T08:03:00.001-07:00

I vattnet finns livet.

Redan det befruktade ägget skyddas av ett perfekt tempererat och stötdämpande vatten.

Våra kroppar består till största del av vatten.

Emoto Masaru har forskat kring vatten och upptäckt hur vi kan påverka vatten och hela oss själva.

Vi dricker vatten, detta vårt viktigaste livsmedel.

Utan vatten - inget liv.

När regnet kommer och föder liv ur våra fröer och lökar - vem tackar vi?

När renande tårar rinner, tårar som läker våra sår, var sänder vi våra tankar?

När människor i ren okunskap skövlar jorden för ekonomisk vinning, utan tanke på framtida generationer - hur ska vi handla?

Jag vill att Urmodern ska dansa.

Jag vill att hon ska tränga fram ur sprickor och hällar,

i sjöar och källor, rulla fram som en livgivande våg över haven.

Skölja rent, skölja bort, sköja nytt.

Rena.

Rena oss, våra kroppar, våra tankar.

Föda oss på nytt, med nya insikter.

Kom Urmoder i natten och dansa din ystra dans.

Att få frid...

2008-08-23T01:44:00.000-07:00

Det bor en rastlöshet i vårt samhälle, det gnager.

En vanlig dag ser man människor, som uppslukade av sina mobiler, de går på gatan, de pratar, fingrar iväg meddelanden, trycker, helt uppslukade och inte kontaktbara i verkligheten. Babblar de i telefonerna så har de en take away latte i handen.
Väl på arbetet sitter de framför datorerna och knappar, pratar vidare i telefonerna, äter lunch fylld med transfetter, glutamat, besprutade billiga grönsaker. Eftermiddagskaffe med kaka, massor av beslut, många olika saker ska göras samtidigt.
Hem.
Handla, laga till något, på med dator, på med tv, på med musik, msnen blippar.
Äta, parkera barn framför skärm, koppla av själv framför skärm, somna framför skräm.

Nästa dag - repris.

Är det livet?

Överallt strålning ifrån 3Gmaster, routers, telefoner.
Skadligt?

Vad finns det tid till?

Hinner du gå genom skogarna och fylla korgen med fantastiska kantareller?
Hinner du krama dina barn och berätta berättelser?
Tända ljus i skymningen?
Dricka te?
Laga en mustig gryta och dricka ett glas vin eller två?
Njuta av hur din älskare doftar i nacken?
Hinner du knulla?
Hinner du älska?
Hinner du leva?

Min vän - jag ber dig - lev ditt liv levande

Att vandra barfota

2008-08-01T00:23:00.000-07:00

Jag har börjat vandra barfota genom skogarna - och vilken skillnad det är.
Helt plötsligt är mina steg, som man betraktar som självklara, målmedvetna och försiktiga. Jag tittar inte på fötterna hela tiden naturligtvist, men jag käner efter noga var jag har dem i förhållande till marken, stigen, underlaget.
Det är fantastiskt!
Jag har inte stuckit mig eller fått några sår, det är alltigenom behagligt.
Det som hänt är att mina tankar blivit så klara, så starka, så självklara.

Tanken på hur vi går och verkar här på Modern skrämmer, vi har satt på oss våra Orchkängor och vandrar runt i Midgård som förlorare av inkännande och inre stabilitet.

Du som läser detta, vandra ut på jorden barfota och upplev en förändring.

Det kan inte vara meningen...

2008-07-14T02:01:00.000-07:00

Det kan inte vara meningen att en ensamstående eller ett par ska kunna tillfredsställa sina egna och sina barns behov!

Jag tror att Perrelli och Skugge och Wahlgren och alla andra perfekta kvinnor ljuger, både för sin omgivning men framförallt för sig själva.

Jag ser ju hur sommarlovet funkar här hemma, massor av behov som hela tiden kolliderar med varandra, kompromisser som leder till att alla är mer eller mindre missnöjda, sura miner och upprörda röster. Det är som om vi ville fly, både ifrån varandra, men även ifrån oss själva.

Lösningen skulle kunna vara att vara flera.
Fler som vuxna som delar på matlagning, aktiviteter för barn, tvätt osv.
Då skulle tid frigöras, tid som skulle ge utrymme för tankar och reflektion.
Jag efterlyser andra vuxna och barn som under kortare eller längre perioder skulle kunna tänka sig denna typ av leverne.

Tänk ett stamsamhälle hos en ursrungsbefolkning, ingen är ensam med sina sysslor, men i kollektivet finns möjlighet till egen tid.
Jag längtar dit, kvinnor runt en eld som berättar, män som lagar mat, barn som leker med varandra och med moderna inslag som vin och en packe riktigt bra böcker och musik.

Kom kreativitet, kom tanke, kom gemenskap, kom undanskymd älskogslek!

Yoni

2008-06-30T22:58:00.000-07:00

En yoni är en vulvasymbol som förekommer inom hinduismen, ofta tillsammans med en lingam (fallossymbol). Den består av en rund eller fyrkandig skålformig fördjupning med en skåra som leder ut från fördjupningen. De flesta bevarade yoni är tillverkade av sten.

Detta hittade jag lite snabbt på wikipedia.

Bilderna kommer ifrån the yoni files.

Min blogg heter ju yonilingam och varför gör den då det?

Jag läser en bok som heter Bägaren & svärdet av R Eisler, den är helt fantastiskt och redogör vetenskapligt om hur patriarkatet, androkrati föregicks av matriarkat eller med ett rättare ord, gylan.

Idag tänkte jag lite smått bara diskutera yoni. I min konst med ull som uttrycker yoni, koncentrerar jag mig just nu på mäns våld mot själva kvinnokönet. Mina tankar och mitt uttryck handlar i första hand om omskärelse och våldtäkt. För mig är det den yttersta kränkning man kan göra mot en kvinna, speciellt då omskärelse som är helt oläkbart och går inte att reparera biologiskt. Det är också det patriarkala samhällets grövsta form och medför rädslan som jag tror finns mer eller mindre rotad hos alla jordens kvinnor.

Vad är det hos kvinnas kraft som skrämmer män? Och här menar jag naturligtvis inte enskilda män, utan män som jordiskt kollektiv.

Är det födslokraften, att kvinnor faktiskt är de som ger liv, föder livet, föder kraft? Och att denna kraft är otämjbar i sig, men att män med alla medel måste kontrollera den så mycket det går?

Med våld, våldtäkt, stympningar, religion, regler, lagar, kläder osv osv i en aldrig sinande uppfinningsrikedom.

Vad är det med en kvinnligt kön som skrämmer?

Varför kan inte våra kön bara vara bejankande och levande? Inför kärleksmöten, barnafödsel, kreativitet, lust och skapande?

Det är dags att fråga sig det... det är verkligen dags.

En rädd kvinna är en stympad kvinna, ofri och ängslig.

En kvinna som litar på sin kraft och känner tillit kan göra vad hon vill när hon vill. Och hon gör det.

Jag gör det.

Skrämmer det? Blir du rädd?

Jag drömmer bejankande och kraftfulla kvinnor i sin fulla potential.

Familjeonani

2008-06-30T00:39:00.000-07:00

Idag citerar jag Maria Sveland i söndagsDN den 29/6-2008

" Vi kanske till och med skulle kunna börja se familjeonanin för vad den verkligen är: en uppvisning som döljer en svindlande avgrund. En manifestation som ockuperar din hjärna, dränerar dig på energi och håller dig fullt sysselsatt så att du aldrig hinner se det som pågår utanför din egen bostadsrätt".

Det slog mig hur sant det är.
Många jag känner har planer för hela sommaren; det ska resas utomlands, korta avstickare på nöjesfält och släktsammankomster, bröllop, grillkvällar och vänskapsmys. Och visst låter allt det där så förädiskt roligt, visst vill jag också börja planera allt detta då vi ska vara tillsammans i familjen och med andra och bara mysa och koppla av.
Det är en jävla myt.
Oftast är någon av barnen på dåligt humör, ett par på festen osams eller så är det förbannat tråkigt med släkten.
Frågan är vad vi kunde gjort i stället?
Igår var en underbar dag, sett ur ett helhetsperspektiv. Först genomled jag ett barnkalas, efter det var vi på hyfsad släktmiddag. När vi kom hem bredde lugnet ut sig; jag var i växthuset, tog hand om massor av örter, gjorde teblandningar med mera.
Min man gjorde iordning en ny mjödsort, klippte till tyger och ordnande en vidunderlig middag.
Jag gjorde föresten flädersaft också. Vad barnen gjorde har jag ingen aning om, jag tror att de lekte med minstingen.
Efter middagen hade vi en REJÄL diskussion med tonåringarna efter dagar av slitningar, gråt, gräl och tjafs. Försoning låg i luften och kvällen avslutades med kubbspel.
Jag och min man somnade som vi brukar, efter lite lagom trött älskogslek.

Om vi ska vara kreativa i mitt hem, så kan vi inte gå omkring och puffa upp kuddar och läsa inredningstidningar och fundera på vilka gardiner vi ska sätta upp till hösten!

Det handlar om att ta bort alla tankar om vad alla andra gör, i stället ska man ställa sig frågan:
VAD GÖR MIG LYCKLIG??

För om föräldrar är lyckliga, så blir barn automatiskt lyckliga och om man älskar att skapa och vara kreativ, men var det då och strunta i Skansen där alla andra är och grälar och bockar av sommarens begivenheter. (Först Grönan, sedan Astrid Lindgrens värld, sedan Kolmården och sedan Liseberg, är det konstigt att människor blir utmattade...)

Tonåringen har sommarjobb som musiker i sommar, själv ska jag skriva på en roman och läsa massor av böcker och påta i jorden.
Inte en minut tänker jag funera på mitt hem ur ett inredningspersektiv och fastna i gamla tråkiga könsmönster. Jag ska dricka lite vin på altanen om kvällarna och tända ljus och bada i sjön och kanske baka lite bullar till eftermiddagskaffet... akta er för familjeonanin som föresten är ett underbart ord.

Sommarsolstånd

2008-06-21T01:15:00.000-07:00

I mer än en veckas tid har jag haft några av mina "systar" hos mig. Lika roligt varje gång vi träffas och ses. Vi stänger av "verkligheten" ett tag och går in i oss själva för ett ögonblick. Det är stunder av total stillhet, men också blixtkorta insikter som är stora energikickar. Och ibland bara samtal...förtrolighet.

Två saker skulle jag vilja ta fasta på idag:

* Mina tranor. Vid den sjö där jag bor, återvämder varje år ett tranpar. De går nere på åkern, går över kalhygget och vandar i skogen. De flyger över mitt hus och min gård och de bygger bo och fångar grodor, likadant varje år.
När jag ser dem för första gången är det ett mycket kärt återseende och det känns som om våren startar med deras ankomst.
De arbetar tillsammans, mycket jämlikt, de bygger och fixar, dansar och sjunger; det är de två i världen.
I morse sprang de före mig i skogen och de är så vackra och så stolta djur.
Då tänkte jag, vilken relation! De lever hela sitt liv tillsammans, jag tror inte för ett ögonblick att de har genus- eller jämställdhetsperspektiv på sin tillvaro, de bara är.
Så är det ibland för oss människor, när vi bara är med den vi älskar uppstår det där samförståndet som är väsensskilt ifrån disken och vardagen. Vi borde famna den känslan oftare och leva den i vår vardag.

* Frej & Freja. Idag är tid för magi, för älskogslek och samvaro med den man älskar. Försök att göra den till en högtid, en manifestation för jorden, men också en manifestation för den jordiska relation du lever i. Dansa, laga mat, älska på marken eller sitt vid en eld och peta in pinnar. Vad ser du? Vad känner du?

Till en vän sa jag häromdagen:
Gräv där du står
Se var du står
Tillåt dig att känna det du känner
Stå upp!

Forts vatten...

2008-06-08T22:54:00.000-07:00

Så kom jag då ner till stranden och hade väntat mig ostördhet och ensamhet. I stället satt en mamma med sin son på en filt. Sonen åt chips, coca cola och godis. Mamman pratade oavbrutet i telefonen. Jag kunde uppfatta att hon ringde upp "för att se att täckningen funkande".
Jag insåg någonstans att jag stod inför ett val eller en prövning. I min plan ingick en nakenbad, att möta elementet utan badkläder och att sedan sitta på bryggan och meditera. Vad göra? Jag slängde av mig kläderna och hoppade i, personerna på stranden kom helt av sig, allt för åsynen av min nakna kropp.
(Det kan tilläggas att jag var extremt snabb med kläderna och att komma i, allt för att inte väcka "anstöt".)
Efter att ha simmat en stund, satte jag mig med ryggen vänd emot dem, började jag meditera. Jag blundade, men efter att tag öppnade jag ögonen. Först gick det som oroliga krusningar över hela vattenspegeln, det var oro i mitt system.
Sedan händen något alldeles fantastiskt, vattnet blev liksom alldeles stilla och jag kunde bara sitta där och torka, samtidigt som jag upplevde ett stort lugn.
Detta sätt, att bara skärma av den yttre verkligheten och gå in i det man föresatt sig; jag tror att det är väldigt läkande.

Den stora följdfrågan skulle väl kunna vara varför vår nakenhet upprör så mycket, att vi inte har kommit längre i vår sy på våra kroppar, men det ska jag fundera vidare på.

Lycka

2008-06-07T10:54:00.000-07:00

Att känna lycka kan vara få förunnat, för vad är äkta lycka?
Idag har jag upplevt äkta lycka. Hela min familj försvann ut för bad och kvar var jag, ensam i huset. Lite musik, lite vin och matförberedelse.
Och då slog det mig, det fanns ingenstans jag hellre ville vara än just HÄR.
Jag ville inte vara med några andra människor, inte vara på gång åt något håll.

Jag ville bara vara där jag var, jag var fullständigt nöjd, alldeles genomlycklig av ögonblicken som bara fortsatte och fortsatte.

Det är min dag.

Nu ska jag strax ta en handduk och sjunga för vattnet, detta underbara livgivande element. Vattnet föder oss alla och gör oss levande, renade. Detta heliga, denna förutsättning för liv. Lev med vattnet, dansa det, lek det, var det, smaka det.

Början Genesis

2008-06-04T23:21:00.000-07:00

Var börjar en blogg?

För mig, som en impuls, som en tanke långt borta och som nu är verklighet.

Vill berätta, vill säga, vill skrika, men kanske är det bara jag som läser mina egna ord, kanske kommer ingen annan att läsa dem. Är det då förgäves?

Det viktigaste med bloggen kanske är att få tid och utrymme, tid att tänka, tid att skriva, tid att vara.

Det är kanske det vi behöver, vi alla här som myllrar omkring som små myror. Vi kanske måste stanna och föda vår kreativitet, ingen gör det åt oss, vi måste göra det själva.

Människor som beslutat sig för att stanna upp, ses med skepsis av alla dem som fortfarande rusar efter illusionens vinster och belöningar. Kreativitet kan mötas med både aggressivitet och ifrågasättande: -för vem är jag som tar mig rätten att tvätta ull och njuta en stund, medan alla andra är på jobbet?

Ja, vem är jag? Och vem är du?

Jag är en av väverskorna, jag sitter vid bäcken och tvättar ull, kardar och spinner, väver de finaste tygerna om natten, sänder på trådarna, skådar och finner, söker och ser.